owcrap

Läste precis en gammal debatt artikel som Blondinbella skrivit länk och helt ärligt så har hon helt rätt, nu blir jag typ moralkärring Matilda men jag kan ju börja med att säga att jag är inte perfekt och mycket av det jag kommer skriva gör jag själv. Blondinbella menade nog inte heller det jag känner nu men det är vad jag kom att tänka på när jag läste den...

Det som fånga min blick var ju helt klart att man ska sluta dalta på gymnasiet och även universitetet kanske, för vi som faktiskt vill få jobb och vi som vill lyckas hur ska vi kunna göra det i en miljö där alla gör som de vill och leker efter sina egna regler?
Jag går i en klass med bara killar, ca 20% av dem fungerar jag bra ihop med, ca 60% vill lyckas med den här utbildningen och vill kunna ta studenten med betyg de kan leva på. Dock är det ju fortfarande 40% som vägrar, och de vägrar inte bara plugga utan de vägrar även respektera oss andra som vill lyckas. De leker leken efter sina egna regler helt enkelt. Hur ska man kunna få bra ifrån sig och kunna överhuvudtaget koncentera sig när det finns några som bara lever för att förstöra.

Idag var ett bra exempel på de, om man bortser från deras omogna beteende så var de bara helt idiotiska och respektlösa. Vi skulle läsa en ganska lång text och alla ville ju bli klara så fort som möjligt för att kunna jobba med roligare grejer men nej, 5 pers bestämde sig för att förstöra totalt och skrek och t.o.m kastade stolar. Vi hade en lärare, visst och hon försökte men ingen respekt där heller.
Alla lärare försöker men ger upp och bestämmer sig för att "älska" dem istället, bättre att vara med dem än emot dem... Sure, men för oss som vill jobba och leva våra drömmar, vi kan inte sjunka till deras nivå för att klara de. Individuella uppgifter man kan göra hemma är allt jag önskar om nu mera, det och sommarlov ... Grupparbeten ger mej inget eftersom jag antingen får sitta tyst för jag är tjej och inte får ha åsiker eller så får jag dra hela lasset själv för att ens få betyg.

Är det såhär det ska vara?
Ska jag som vill och försöker, straffas för ett fåtal personers beteende och lärarnas beslut att blunda. Jag tänker hela tiden "sommarlov snart, och sen är det bara ett år - du orkar".  Men sanningen är den att självförtroendet och suget är i botten. Allt jag lever för är framtiden, mina underbara vänner och Mårten för vad annat kan jag göra när jag är så väl medveten om att alla mina planer kommer förstöras, man måste ju försöka fokusera på de positiva eller hur?
Jag vill leva mina drömmar, få ett bra jobb och bara må bra livet ut - men tyvärr måste jag stå ut med för mycket skit innan.
Jag hoppas att innerligt att det här blir en av mina stora kamper i livet så jag kan slippa så många senare, för helvete heller att jag tänker gå o dö bara för vissa verkar tycka att det är bäst för min del.

Nej, nu har jag skrivit av mej lite och till er som läste mitt "gnäll"  - ni är guld!

Alla som ska välja skola - Välj det ni känner för och håll fast vid den känslan, låt inget trycka ner er för ni kan, alla kan om man bara bestämmt sig!
Nu ska jag försöka hitta lite inspiration till att klara de sista tre veckorna och under lovet ska jag bara njuta och förbereda mig på de värsta - skapa ett skal ingen kan knäcka, och få mina betyg och leva mina drömmar.